onsdag 26 maj 2010

Reinkarnation

Det är märkligt, jag har åkt till Frankrike och lärt mig att uppskatta rågbröd. Jag förstår inte hur franskarna klarar av att äta baguette flera gånger varje dag själv tröttnade jag efter en veckas tuggande på detta bröd som bara håller en dag. Rågbrödet som kan ersätta både lunch och middag blir aldrig dåligt förutom att det efter några dagar kanske har blivit till knäckebröd, men även som krispigt kan det bjuda på läckerheter nämligen øllebrød! Denna traditionella danska frukost är en mycket smaskig gröt som transformerar dina gamla brödkanter till något nytt och spännande.


Øllebrød

200 g rågbröd

1 flaska hvidøl (Maltöl utan alkohol)

1 tsk kanel

Rivet citronskal

½ - 1 dl socker

ca 6 dl vatten

Bryt sönder rågbrödet och blötlägg det i ölen över natten. Koka sedan på morgonen brödet med kanel, citronskal, socker och lite av vattnet på svag värme i 10-15 min. Rör lite då och då. Tillsätt i slutet mer vatten om gröten är för tjock.

Servera med vispgrädde eller mjölk.



Bilden uteblir i detta inlägg eftersom den inte gör den bruna gröten rättvisa.

tisdag 18 maj 2010

mimolette- den färgstarka osten

Charles de Gaulles älsklings ost var Mimolette, en orange ost gjord på komjölk. Det var Ludvig den XIV som såg till att den skapades för att Frankrike skulle ha ett svar på den holländska Edam. Som så många andra franska ostar kan man få den i sorterna jeune, demi-vieille, vieille och extra-vieille. Själv gjorde jag ju misstaget att döma ut den och Charles de Gaulles ostsmak efter att endast prövat den yngre varianten som hade ungefär lika mycket smak som Port Salut. Som tur var har jag en vän som sa åt mig att jag inte fick uttala mig i frågan innan jag prövat den stenhårda långlagrade sorten. Nu har jag tagit mig i kragen och införskaffat den lysande ost (den lysande färgen kommer från växten annatto som är känd för sin röda färg) och jag är lycklig. Den är stark i smaken, lite pepprig men på samma gång mild konsistensen är lite den samma som bit parmesan. Den förstärkta smaken beror inte bara på lagringen utan också på de små kvalsterna (Ostor) som tränger in i osten och på något sätt luftar osten. Det är fascinerande!

lördag 15 maj 2010

sås och sås...

Från belgien kommer en man som alltid lagar mat strikt efter recept. Han bor i mitt hus. Han gör ofta en belgiskölgryta med ett spännande brödknep som jag kommer att använda mig av i framtiden. Hans paradpastarätt är en märklig men mycket god sardinsås. Som man kan tyda av receptet nedan är det inte den exakta belgarens variant utan mitt försök att återskapa, tyvärr blir det inte lika precist…


Sardinpastasås

2 schalottenlökar

olivolja

lite russin

2 burkar sardiner

citronskal och saft

pinjenötter

salt och peppar

Persilja

Låt löken svettas i en stekpanna. När den har blivit transparent tillsätt russinen och de rensade sardinerna. Smaka av med citronskal och saft, salt och peppar. Rosta pinjenötterna i en torr stekpanna. Servera med pasta och persilja.

fredag 14 maj 2010

från tårta till ost

Jag älskar att min lärare refererar till cirkeldiagrammet som Le petit Camembert.

Recension: Fromage Gourmand – Cuisine, vins et art de vivre


Premiärnumret av månadsmagasinet Fromage Gourmand har nu kommit ut på franska marknaden och jag har lyckats komma över ett exemplar av denna endast till osten dedikerade tidning. Den är upplysande, tjock och får verkligen salivkörtlarna att gå på högvarv. Den har allt! Jag är så glad över att befinna mig i ett land där det finns utrymme för en tidning som i samma nummer kan publicera ett åtta sidor långt reportage om camembert, lära ut om vilka ostar som man ska äta på våren, gå igenom den franska regionen l’Auvergnes tio bästa ostar samt vilka viner från samma region som passar bäst till, ett uppslag om vackra ostknivar och massa, massa recept och tips.

Nyfikenheten hos mig har växt och nästa ost som ska införskaffas är Le Cantal från l’Auvergnes. En hårdost gjord på komjölk som finns i tre olika åldersklasser men enligt Denis Tillinac så är den gamla bäst eftersom den varken är för hård eller för mjuk. Jag litar på Denis Tillinac. Osten har en fin gul färg och kanten är hård och brun med en liten svag strimma mögel som tränger in i osten.