Ånga 2

Det är ofta som det ljuder skrik från köket. Jag har nämligen en förmåga att låta ganska högt och gällt när det sker plötsliga ljud i min omgivning (något som jag ärvt av min mamma). I huset bor det många indier och de flesta av dem har med sig en märklig manick som när man minst anar det sprutar ut skållhet ånga från locket (där av skriket). På samma gång som jag blir rädd blir jag också väldigt nyfiken. De kokar starka röror. Enligt indierna i huset finns denna fantastiska uppfinning i alla indiska hem för att det halverar koktiden på allt, ris, potatis, linser, kikärtor, ja ni fattar. Jag förstår inte att tryckkokaren inte slagit mer i Sverige, jag vill ha en!

Ånga 1

Man vet aldrig vad som ska hända när man går till köket för att laga mat i mitt hus. Eftersom mer än halva huset består av oss utlänningar som inte har kunnat flytta hit med bil så äger majoriteten ett kokkärl och möjligtvis en stekpanna. Men det är så spännande vilken oerhörd variation det är på maten här. Det bästa är att alla är väldigt pigga på att få bjuda på sin mat. För några dagar blev jag bjuden på hemmagjord couscous och lammgryta. Det var nämligen en algerisk kille som hade besök av sin kusin som hade med sin mammas couscous som sedan ångkokades över ångorna från långkoket. Ja, för kokkärlet som denna man har valt att ha med sig hit är nämligen en enormgryta med tillhörande ångkokningsateralj för att kunna koka perfekt couscous!

Hjälp på traven

Jag älskar att handla mat i affären här. Inte bara för att det finns så många och nya produkter att titta på och testa utan också för att det ofta kommer fram en fransos och tipsa om vad jag ska köpa för produkt. Det är så trevligt för när jag står och tittar på en hylla med en miljard olika sallader och som mest undrar vilken liten bytta jag ska välja så står det alltid någon bredvid som verkar ha läst mina tankar och säger: ÅH, den här är min favorit! Det är inlagda auberginer och paprika med lite chèvre. Den är fantastiskt med bara lite ost till och en baguette du måste pröva den.

Jag lägger glatt ner den i korgen och går hem och njuter.

Vår i Paris

Jag har ett nytt hem i ett stort och pampigt hus i södra Paris. För en vecka sen packade jag ner alldeles för mycket varma kläder och styrde kosan till dessa något varmare breddgrader. Det mesta är fantastiskt här, de har väldens längsta ostdiskar, enormt utbud på yoghurt, goda helfabrikat och vin. Det finns ett problem och det är i detta fina och nyrenoverade hus som jag bor i har det beslutat sig för att 25 personer klarar av att dela på en ugn med innermåtten 30x25x15 cm. Det kommer bli svårt att få in karpen som jag vill laga… men det är ett senare problem nu blir det Poilane bröd med fikonmarmelad och chèvre och kaffe.

Blodiga tankar

Jag har en blodig fransyska i mitt kök och jag är ganska så nöjd med det. Hon ska få stanna där hela natten också. Hon är en härligt köttig kvinna som trivs bäst med att tillbringa natten i ugnen. Fransyskan kommer egentligen från Sörmland och i natt ska hon omvandlas till en tjälknöl. Direkt från frysen skjutsades hon in i ugnen efter att jag hade införskaffat min första köttermometer. Imorgon bitti hoppas jag att hon har en innertemperatur på 65° och då ska den mycket möra lilla älgkalven få smak i något som ska likna Jens Linders tjälknölslag.

Jag kommer inte att kunna sova i natt, men det gör inget!

Bananas

Jag står i kön i Hoburgs Hallen, Gotlands sydligaste matbutik, den är lång som den brukar vara vid sextiden och ringlar sig förbi barnmatshyllan. För första gången studerar jag barnmatsburkarna lite närmare. Sempers ekologiska och närproducerade spaghetti och köttfärssås får mig att höja på ögonbrynen. Vadå närproducerad? Antagligen är det samma burkar över hela Sverige, betyder då närproducerad att innehållet kommer från våra grannländer, eller att alla produkterna i burken är tillverkade inom EU? Frågorna i mitt huvud är många och kön går sakta framåt. Jag skjuter fram min kundvagn och tittar upp. Framför mig i hyllan står nu burken Sempers ekologiska och närproducerade Banan och Äpplepuré!

Primörer

I skåne har kirskålen tittat upp. Jag har sett det med egna ögon och smakat på den med min egen mun. Nu kan jag inte annat än att gratulera skåningarna! Om jag var er skulle jag frossa, tyvärr vekar det som att vi nordbor får vänta ett tag till på våren...

Dags att slå på stora trumman: Potatisen är ingen rotfrukt!

Nu faller snart alla bitar på plats. Potatisen är ingen rotfrukt! Visst låter det häpnadsväckande? Här har jag och många andra gått hela våra liv och trott att potatsen är en rotfrukt fast bara av en annan rang än de övriga. Det talas ofta om potatis och rotfrukter som två skilda grupper. Trots detta har jag alltid velat bunta ihop dem bara för att de alla växer under jorden. Nu har jag vaknat och förstått varför potaismos inte kallas rotmos:

Knölen potatis är en stam och inte en rot. Detta kan lätt bevisas genom att man låter den ligga en lite tid så att "ögon" bildas. Dessa ögon är inte rötter utan knoppar till sidoskott och självaste potatisen är en stam med väldigt många potentiella förgreningar. Ja, jag märker ju att jag måste lära mig att utveckla mina resonemang, men jag är i alla fall övertygad. Jag ska läsa på lite mer och sen återkomma med namn på min mycket pålitliga källa. 

Sen kommer ni också tro mig!

Jakten på den försvunna jultårtan

Nu är det återigen dags att må lite dåligt över att jag för tre år sedan slarvade bort ett recept. Men jag har ju hela livet på mig att försöka lyckas omskapa receptet, så jag tar det med ro och tycker faktiskt att det är mycket kul!

Förra året i Kanske rätt jultårta del 1 vet jag inte riktigt vad jag höll på med jag missade helt att ha i smör i kakan, mycket märkligt!

Kanske rätt jultårta del 2

100 g mandel
100 g hasselnötter
1,5 dl mjöl
1 tsk kanel
½ tsk bakpulver
2 dl socker
100 g mörk choklad
3 ägg
50 g smält smör
1 dl tunn grädde

Mal mandeln och hasselnötterna blanda dem med mjölet, kanelen, bakpulvret och sockret. Hacka chokladen grovt, så det blir bitar av chokad i den färdiga kakan. Rör ned äggen, grädden och sockret i de torra varorna. Smörj och bröa en form med hål i mitten. Grädda i 175º i 40-45 min. Kakan kan gärna stå till sig i någon dag.

Värt att notera till nästa år är att det kanske är lönt att vispa vitan för sig och vända ned dem i smeten.

Bland Ekorrar och Kackerlackor

I helgen jobbade jag på en restaurang i Stockholm, jag tror inte ni vill veta vilken. Jag hade just tagit en tallrik i handen som jag skulle lägga 12 köttbullar, 5 potatiar, gräddsås och lingon på när jag ser att det sitter en ca 1 cm liten kackerlacka på kanten av tallriken. Jag blev helt paff och sprang ut i disken och dödade den. När jag nu i efterhand tänker tillbaka så tror jag att i all förvirring så tog jag med mig samma tallrik ut igen för att på den lägga upp 12 köttbullar, 5 potatisar, gräddsås och lingon…

Bästa oljan någonsin!

Jag har ätit något fantastiskt, något som alla borde få smaka på! Man skulle kunna kalla guds gåva till mänskligheten för PUMPAOLJA! Jag önskar att jag hade en egen flaska så jag kunde skapa mig ett riktigt och rikligt fettberoende. Oljan smakar som rostade pumpafrön men i flytande form. Får du chansen att pröva så ta den, annars kommer du ångra dig för resten av ditt liv, tro mig!

dax för lax?

Idag är dagen då jag firar att min novemberkaktus visst har en massa knoppar. Detta dagen efter jag beslutat att den skulle få åka i soptunnan, tänk så bra att det ibland tar lite tid mellan ord och handling!
Självklart firar jag med en bit lax. Ungsbakad lax med hemgjord krusbärschutney, väldigt gott trots att jag var tvungen att salta i efterhand.
Handlade en hel färsk filé till extrapris för ett litet tag sen men jag har fått lite ångest av det. Fisk är så vansinnigt snårigt. Självklart gjorde jag ju helt fel när jag köpte den starkt rosa fisken, självklart borde jag ha köpt den mer kostsamma, bleka och ekologiskt odlade varianten eller nej… jag borde kanske avstått… vissa påstår ju att jag borde köpt lax av det vilda slaget. SVÅRT!
Jag försöker vara en upplyst konsument men när det kommer till fisk faller jag handlöst. Jag orkar inte ens ta reda på något för jag vet inte var jag ska börja.
Men middagen var i alla fall god!

Konstgjord andning

Ja, det är ju inte så många som kommer hit längre. Kanske inte så konstigt eftersom det inte händer nåt alls. Men nu händer det nåt, jag länkar till en artikel som jag tycker är intressant och jag har nominerat en mycket bra blogg till matbloggspriset 2008.
Läste Hanne Kjöllers artikel i DN i morse och blev så glad att hon skrev det hon skrev, jag kunde bara hålla med henne. På samma gång blir jag lite rädd när jag inte kan kritisera, är jag helt hjärntvättad?

Man lär sig något nytt varje dag!

Visste inte att det var så här … skönt att jag inte äter crabsticks speciellt ofta! Konstigt att en produkt kan bli billigare genom att ta bort all smak för att sedan tillsätta den syntetiskt.

Uppstånden igen!

Känns helt underbart att både ha tid att laga mat och göra något som är gott också och dessutom hinna blogga om det. Som valigt trodde jag inte att jag hade någon mat hemma men det gick ju att skrapa fram något riktigt gott faktiskt! Dessutom fick måltiden en vacker rosa färg!

Quinoasallad
3 port

1 ½ dl quinoa
700 g rödbetor
1 pkt fetaost
3 msk rostade solrosfrön
3 msk kokosflingor
en liten vitlöksklyfta
och salt också

Koka rödbetorna tills de är mjuka det tar ungefär 40 min. Quinoan ska också kokas och om du orkar kan du även rosta den innan. Då får den lite bättre konsistens, men den här gången orkade jag inte det! Låt allt som kokat svalna något.
Tärna rödbetorna och ha i dem i quoinoan smula även ned fetaosten. Pressa i vitlöksklyftan och häll i kokosflingorna och de rostade solrosfröna. Rör om. ÄT!