Surnad kål

Jag har varit en så dålig bloggare, och jag tror dessvärre att jag kommer vara ganska så sporadisk med mina inlägg i framtiden med. Problemet är väl som alltid tidsbrist. Ja, ja! Jag gör ändå spännande saker i köket som surkål! Det var ganska tidskrävande men roligt. Än så länge vet jag inte hur den smakar, kålen ska nämligen lagras för att utveckla de härliga mjölksyrabakterierna. Surkålen som jag gjorde i mitten på oktober är klar 3:e advent.

Surkål fyra stora burkar

2 kålhuvuden
salt
kummin
enbär
äpplen

Strimla kålen fint. Vi gjorde det förhand och när kålen nästan var färdigstrimlad upptäckte jag att min kompis hade en matberedare i skåpet, vilket hon inte sagt ett ljud om. Det kändes som mycket onödigt arbete men jag hoppas på att det är mycket bättre att strimla förhand.
Banka kålen tillsammans med salt, enbär och kummin, den ska bli ordentligt mosig och safta sig. Enbären har man i framför allt för att kålen inte ska ruttna mer än för smaken alltså.
Tryck ned surkålen i burkarna, lite i taget. Varva med äpplen. Tryck hårt, tydligen är det samma princip som när man packar ensilage, vilket kanske inte är så konstigt eftersom båda produkterna fermenteras.
När du nu trycker ner kålen i burken måste du se till att vätskenivån är lika hög som kålen, dvs kålen på ytan får inte vara torr.

Låt stå i rumstempratur i 8 dagar, där efter 6-8 veckor i kylskåp. Den håller i två år!