torsdag 28 april 2011

Färgglada biskvier

Jag kommer ihåg hur spänd och uppspelt jag var inför mitt besök på Ladurée på Champes Élysée 2007. För förta gången skulle jag få pröva delikatessen macaron. Jag och min mamma stod och valde bland de olika fina färgerna. Allt var så vacker inne i butiken och cafét men kön och väntan fram till disken var lång och utrymmet var trångt. Vi fraktade hem det lilla läckra gröna paket till Sverige och avnjöt de små musslorna på en solig balkong. Det smakade gott men var inga smaker som jag minns. Trots att jag återvände till Paris så hade jag inget behov av att så i den svettiga kön igen. För mig var macaroner ett avslutat kapitel.

För ett år sedan var jag tillbaka i Paris och på väg till Opera Garnier för att se La Bayadère. Som tur var hade jag trevligt sällskap av min upplysta vän Karoline. Hon lyckades övertala mig om att ge macaronerna en andra chans men denna gång Pierre Hermes varianter. Innan ridån hann gå upp sprang vi över till Lafayette och införskaffade en gäng med de spröda läckerheterna. Pausen blev föreställningens höjdpunkt och hallonmacaronen med balsamvinägerfyllning omvände mig. Helt plötsligt kunde jag förstå denna vurm för de små mandelmarängbiskvierna.