måndag 25 oktober 2010

om att äta ost och prata franska

Jag var på Saerimners matmässa och SM i mathantverk förra veckan. Det var så gott så ni anar inte. Kul var det också att få lyssna på spännande föredrag och öva på att prata franska med ostdamer från frankrike! Jag gästbloggar om det på Matlandet Sveriges blogg.

tisdag 19 oktober 2010

Veckans tema: Äpple

Det finns en frukt som står högre än alla andra som har ett symbolspråk som ingen annan frukt kan uppbringa. Att tänka sig världen utan äpplet går i princip inte. Vi skulle fortfarande sprungit runt nakna i Edens lustgård lyckligt ovetande om allt. Äpplet är ju kunskapens källa. Tänk er att Newton inte skulle ha fått det där äpplet i huvudet, då hade vi fortfarande inte förstått varför vi inte svävar upp i rymden när vi hoppar. Men framför allt hade vi ju varit sjuka hela tiden eftersom one apple a day keeps the doctor away, och det hade inte varit kul alls. Personligen hade jag ju saknat det årliga äppelkonstverket i Kivik som jag blir lika fascinerad av varje gång jag läser om det. Tänk er en stor tavla av potatis, inte alls lika vackert som de rena skinande äpplena. Och hur skulle alla elever i gamla serietidningar kunna smöra för läraren på ett bättre sätt en med ett rött polerar äpple? Inte heller i det sammanhanget skulle en trist jordig brun potatis göra samma succé. Dessutom är ju äpple den universella kryddan som kan pigga upp vilken måltid som helst. Hur skulle till exempel min vitlingfilé ha smakat utan det där sötsyrliga äpplet i den där fantastiskt goda gräddsåsen med purjolök? Antagligen platt, grå och tråkig. Ja, för att inte tala om honungen, hur blaskig skulle inte den vara utan att bina fått suga i sig den fina nektaren från äppelblommorna. Jag skulle kunna fortstätta i all oändlighet men jag slutar med den här spännande länken till Apple Butter, ett slags äppelsirap!

tag tamand till tarmen!

Helt plötsligt fanns två ankfiléer till mitt förfogande vid tillredningen av gårdagens middag. Vilken lycka! Hela dagen gick jag och funderade på vad som skulle hända med de små bröstbitarna. Efter noga jämförande av recept landade det slutligen i en svartvinbärsvariant från min franska kokbok Ripailles. Resultatet blev perfekt! Rotsellerimoset passade väldigt bra till och var suveränt gott, något som jag kommer att göra ofta.

Svartvinbärsanka 2 pers

2 ankfiléer

Sås:

3 dl rött vin

1 scharlottenlök

1 dl crème de cassis

1 msk svartvinbärssylt

40 g smör

Sellerimos:

1 rotselleri

75 g smör

Sås:

Koka vinet och den finhackade löken låt vätskan reducera till hälften. Tillsätt Creme de Cassis och svartvinbärssylt och låt reducera ytterligare. Till sist rör du i smöret.

Sellerimos:

Skär kuber av sellerin och koka i saltat vatten tills de är mjuka. Mixa sedan sönder kuberna antingen med visp eller i mixer. Låt smöret smälta genom att du rör in det i moset.

Ankan:

I skinnet på filéerna skär du ett rutmönster. Stek sedan på låg värme i 10 minuter på skinnsidan och vänd sedan och stek ytterligare 5 minuter på den andra sidan. Det behövs inget extra fett i pannan.