Alltid redo

Väskan är packad med min nya Opinelkniv. Nu är det förorten som gäller! Here I come Saint-Germain-en-Laye!

Persilja piggar upp...

Min mamma älskar persilja och har det på allt, men här är en söt liten serie där man lär sig att det inte alltid är så passande. Läs och begrunda!

Ostguide 3

Det blir så lätt att jag snöar in på getostar bara för att det känns så exotiskt och lyxigt men jag försöker ta mig ur det och vidga även mina koostvyer. Bara för att jag älskar ”Matens fysiologi” av Brillat-Savarin kände jag mig tvungen att köpa osten som bär hans namn och det gjorde jag rätt i. Det är en färskost gjord på opastöriserad komjölk och går att använda på samma sätt som phiadelphiaost. Med sin härliga smörsmak är den perfekt att bre på mackan.

ostguide 2

Efter många rundor i den lokalbutiken krävs vidareutveckling och om man befinner sig i Paris behöver man verkligen inte känna sig låst för här finns så många matmarknader, det gäller bara att känna till vilken som har öppet vilken dag i veckan. Min personliga favorit just nu i kategorin halvmjuka getostar är den romantiskt hjärtformade Neufchâtel från Normandie. Jag brukar köpa en opastöriserad variant på marknaden på Avenue d’Italie som är öppen varje söndagsförmiddag. Osten är ganska salt och med mycket smak. I samma kategori hittar vi också Sanceroise som är lite med hård och kompakt men full med smak (nu märker jag att jag måste öva mer på att definiera smaker mer precist, men det är så svårt). Av vad jag har förstått går det att få tag på de flesta getostar i olika torrhetsgrad, alltså samma namn på osten men de har lagrats olika länge vilket då har gjort att det har krympt ihop och smaken intensifierats. Detta gäller även Saint-Marcellin Fermier från Dauphiné i sydöstra Frankrike. Själv har jag endast smakat den riktigt färsk och då är den syrlig och med en kraftig getsmak, konsistensen är grynig och på samma gång len (hur det går ihop vet jag inte men det stämmer).

Sanceroise i solsken

Ostguide 1

För att minnas alla ostar som jag konsumerar under min tid i Paris så börjar nu en lite serie om de franska godsakerna. Frankrike är det land i världen som har störst mångfald av ostar över 1000 olika små skapelser. Det fascinerar mig hur de kan vara så olika trots att de alla är uppbyggda av mjölk. Till en början var jag överlycklig i mataffären i detta land, kilometerlånga hyllor med alla olika typer av stinkbomber, av så väl pastöriserad som opastöriserad mjölk. Små stenhårda Crottin getostar som passar perfekt att bara dela på mitten och värma på en bit baguette i ugnen var den första upptäckt som jag gjorde här nere. I affären fanns även den fina camenberten Rustique i en liten rutig duk som berättar för oss vilka olika stadier som den genomgår från ung till lagrad och jag bestämde mig för att vänta med att äta den tidigast 20 dagar innan utgångsdatumet, för det är då den blir som krämigast och mest intensiv i smaken. Ibland gör man livet svårt för sig för att låta en camenbert ligga och mogna i ett rum på 12 m² i 15 dagar är inte värdens bästa idé, på grund av dess odör ville ingen besöka mig förrän det var dags för provsmakning. Men då var det fest och det fest och alla var lyckliga!

macka på smärgås

Min danska väninna har lärt mig ett nytt sätt att äta macka på: Rågbröd med skinka och Polâine pålägg. Jag var lite skeptisk till en början men är ju på samma gång aldrig svårövertalad. Det är en spännande kombo eftersom man kan vända på den och helt plötsligt har man en helt ny macka framför sig!