I höstas var jag på en konsert på Libreria som inte bara avslutades med en skål för att Pinochet hade dött i dagarna utan också väldigt goda piroger, empanadas. Jag försökte luska ut hur de gjorde dem men ingen verkade veta, de var köpta någonstans ifrån men av någon underlig anledning ville de inte säga var. Det som var så gott med dem var i alla fall delvis att de var kokade ägg i. Jag har sen detta tillfälle inte riktigt kunnat sluta att tänka på dem. Lyckan var därför stor när jag igår hittade ett recept i Anna Bergenströms bok kärlek, oliver och timjan som verkade likna de jag hade ätit. Jag gjorde min variant på det receptet från kokboken.
Man behöver verkligen inte så mycket deg som receptet säger, men jag använde den överflödiga degen till att göra ett spännande annorlunda bröd som kan ses som en blandning av tunnbröd, knäckebröd och foccacia.
Empanadas 16 st (sen gav jag upp)
Fyllning:
4 ägg, hårdkokade
4 gula lökar
3 morötter
rotselleri
400 g nötfärs
1 färsk röd chili
3 vitlöksklyftor
½ tsk gurkmeja
1 dl rödvin
1 dl vatten
salt peppar
Deg:
100 g smör
4 dl mjölk
13 dl mjöl
3 tsk bakpulver
1 tsk salt
Hacka lök, morötter och rotselleri. Stek löken för sig, bryn den inte utan låt den bli genomskinlig. Stek rotsakerna på låg värme med gurkmejan då får de en vacker gul färg, se till så att de blir riktigt mjuka tar ungefär en kvart. Bryn färsen tillsammans med finhackad vitlök och chili. Häll i rotsakerna och löken i köttfärsen samt vin och vatten, låt puttra på låg värme i ca 20 min.
Deg:
Smält smöret. Tillsätt mjölken och hetta upp det ska vara mycket varmt. Rör ihop mjöl bakpulver och salt och tillsätt sedan smör-mjölkblandningen. Knåda ihop tills degen inte kladdar så väldigt mycket.
Pirogvikning:
Kavla ut degen tunt, ansträng dig för att göra den tunn men inte supertunn för då går de sönder och så har du slitit i onödan. Tänk dock på att det är bakpulver i och att degen därför sväller något. Lagom tunt i min värld är att kavla ut en degklump av en storlek lite mindre än en tennisboll (typ en stor mandarin) till en platta som ungefär är 40x25 cm. Klicka upp köttfärs i tre små högar längsmed mitten av degen, lägg även två stycken åttondelar ägg på varje hög. Vik sedan över den undre delen av degen över färsfyllningen. Tryck till runt fyllningen och skär bort överflödig deg. De ska bli små fina halvmånar. Kläm ihop kanterna med fingrarna. (Jag märker att jag inte är världsbäst på att beskriva men jag tror att ni kommer att förstå mig om ni väl står där med degen i era händer, hoppas jag. Annars så brukar ju de flesta människor klara av att tänka själva och här är ett ypperligt tillfälla att öva på det!).
Pensla pirogerna med ett lätt uppvispat ägg och grädda i drygt 10 min i 250°. Om man fryser in dem är det bäst att göra det ogräddat (enligt Anna Bergenström), men det funkar väldigt bra att värma de gräddade pirogerna om de bara är kylskåps kalla (enligt Louise).
Det lilla bonusbrödet
Tag den överblivna degen knåda in dinkelgryn och mortlad anis kavla ut till ett runt bröd som får plats på en plåt (för mig räckte degen till två bonusbröd). Grädda i 225° tills de är fint bruna. Häll på olivolja och salt på brödet direkt efter att du tagit ut det, ät direkt om du orkar. Det ena brödet valde jag att göra något mörkare i en brun-svart färgskala för att kunna hänga upp i köksfönstret för att riktigt kunna drömma om skansen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Har du provat de chilenska (?) pirogerna från den lilla affären i Enskede som du varit i? De har förutom ägg även russin och oliv i sig. Jag tyckte mycket om dem till att börja med, men sedan tyckte jag att de blev för salta.
Nej, nästa gång jag är i enskede så ska jag verkligen gå åt höger istället för vänster! Det skulle vara oliver och russin i också, men det är inte alltid att jag tycker att det är så gott med russin i mat. Oliverna var jag för lat för att kärna ur så jag hoppade dem!
Det låter som att du ännu inte fått veta hur man kärnar ur oliver på enklaste sätt. Smällkläm till den med bredsidan på kockkniven, så är det bara att plocka ur kärnan.
Jag tog för givet att ungen fanns till höger. Vi finns till vänster. Kolla in bageriet också om du inte gjort det än! De har börjat sälja ost också. Fast vi köpte en som var fullständigt ammoniakövermogen, så jag måste gå dit och gräla på dem, tyvärr.
Jag har ju till och med en olivurkärnare(bara nästan lika fånigt som en örtvagga, men inte riktigt), men det var för jobbigt ändå.
Jo, du tog helt rätt förgivet att ungarna bor till höger, men jag syftade på dörrarna i butiken. En gång var jag på fest till vänster men nu syftar jag inte på dörrarna i butiken.
Oj vad mycket jag måste göra nästa gång jag kommer till Enskede, det är nästan så jag borde åka dit utan att var barnvakt med, för att hinna allt!
Louise!
Har du sett DN idag, (om man gillar Lyregård......) det är nåt recept med dillgnocci, tror jag bestämt.
Vilket bra tips, Dillgnocchi och nässelröra, verkar hur gott som helst! om jag lyckas hitta nässlor får det nog bli det ikväll!
Det är inte mycket fånigt med en mezzaluna. Men envisas du med att kalla de "örtvagga" så blir det ju fånigt till slut.
Gnocci borde någon skriva om snart. Oj, vad gott det kan vara. Potatisgnocci alltså. Med en koncentrerad tomatsås. Eller salviasmör. Mmmm. Läser inte DN så jag vet inte vad ni refererar till.
Skicka en kommentar